Min vän! Morgonen är din
Så bröt morgonen upp ur nattens slummer, bockade sig och sa god morgon! Dagen kommer med ljus och den kommer med glädje. Nu får du göra med din dag som du vill.
Jag såg upp från täckets kant och såg dig i din vackraste skrud. Det sken från ditt ansikte och ditt hårt var som spunnet av guld. Allt annat slutade att existera, tid och rum var borta. Den här dagen skulle bara vara din och min, en dag som bara vi förstod innebörden av. Att minnas när nattens mörker och onda krafter vill döda lyckan som är vår. Den vänskap som föddes en dag när ödet ville att du och jag skulle finna varandra.
Du är min vän som månen som lyser i natten och solen som skiner om dagen. Din ljusa skepnad bringar lycka till min trasiga själ. Jag misströstade många gånger, jag grät och jag längtade efter dagen då du stod där.
Du som är gnistan som tänder eld som falnat, jag blir väckt av dina mjuka läppar och konturerna av din skepnad som för mig in i drömmens land.
Morgonrodnanden gav liv åt dagen och skänkte dig en krona att pryda ditt gyllene hår. Du som är den som ger hopp till tröstlös vandrare. Stjärnhimlen lyser på vår vandring, du på din och jag på min. Men våra vägar korsas ibland och då är det lycka!
Jag såg upp från täckets kant och såg dig i din vackraste skrud. Det sken från ditt ansikte och ditt hårt var som spunnet av guld. Allt annat slutade att existera, tid och rum var borta. Den här dagen skulle bara vara din och min, en dag som bara vi förstod innebörden av. Att minnas när nattens mörker och onda krafter vill döda lyckan som är vår. Den vänskap som föddes en dag när ödet ville att du och jag skulle finna varandra.
Du är min vän som månen som lyser i natten och solen som skiner om dagen. Din ljusa skepnad bringar lycka till min trasiga själ. Jag misströstade många gånger, jag grät och jag längtade efter dagen då du stod där.
Du som är gnistan som tänder eld som falnat, jag blir väckt av dina mjuka läppar och konturerna av din skepnad som för mig in i drömmens land.
Morgonrodnanden gav liv åt dagen och skänkte dig en krona att pryda ditt gyllene hår. Du som är den som ger hopp till tröstlös vandrare. Stjärnhimlen lyser på vår vandring, du på din och jag på min. Men våra vägar korsas ibland och då är det lycka!
Min vän! Rösten som ropar
Hör du rösten som ropar? Ropar ditt namn, ditt namn som är lika med namnet på min längtan. Det jag känner för dig fyller mig med lycka.
Det är jag som ropar och ljudet av ditt namn förs genom luften, ut i den vida rymden. Bort dit ingen ännu har kommit, men det finns något där bortom! Evigheten existerar i sin egen evighet och där finner ljudet av namnetjag ropar sin destination.
Min längtan värker i hjärtat. Den sliter i min själ och jag stapplar fram och jag existerar enbart för att en dag ska min heta längtan finner vila. Vila när svaret finner sitt mål, målet som är du.
Likt en Casanova eller Romeo har jag kämpar likt Don Quixote i hans kamp mot väderkvarnensvingarna. Kampen som är att svaret en dag hittar jag fram genom samma rymd och i samma evighet, innesluten i sin egen evighet. Rösten som ropar som jag hoppas att du hör.
Jag kan aldrig begära att du ska känna som jag, längta som jag. Eller att du ska känna samma kärlek för mig som jag känner för dig. För allt du är och allt du ger är en gåva som jag egentligen inte är värd. En belöning jag inte förtjänar.