diktfabrikenmannheim

Jag kommer inte alltid att vara här, ingen kommer att vara här för alltid! Ingen av oss kan få vara kvar så länge som vi själva vill. En dag tar det slut och då finns det ingen återvändo. Ödets lotter faller olika för olika människor. Några kan säga att de är lyckligt lottade medan andra får kämpa varje dag för att få det gå ihop. En del får storslagna begravningar med tal och många som har många minnen av den avlidne. De har köpt blommar som de lagt ner en förmögenhet på, blommor som sedan kastas bort. Andra begravs där det är de sociala myndigheterna som betalar.   

Det enda rättvisa i det hela, är att vi alla måste lämna världen efter oss när det är dags. Ingen kan hur rik den än är köpa sig mera tid. Det slutliga är oåterkalligt och det körs inga repriser. I alla fall är det inget som vi kommer ihåg, om det är så att det går att komma tillbaka.  Mitt liv är det enda som jag kan rå över, men inget jag gör kan ändå ändra på det beslut som tagits av den högre makten. Men jag kan säga att de beslut som jag gör är de beslut som tagits av den högre makten innan jag föddes. Således sammanfaller det som jag gör med mitt liv med det som Gud har förberett för mig.