Orden du valde
När du sa till mig att du älskar dig! Gav du nytt liv och mening till en vilsen själ. Mitt liv fick den näring som den så väl behövde för att jag ska kunna gå vidare. Om det kom från djupet av ditt hjärta eller om du valde att säga det för att trösta mig har ingen betydelse för mig.
Orden blev för mig som en livboj till en som håller på att sjunka i djupet av sitt eget mörker. Det du sa kom i rätt ögonblick.
Vänskap och kärlek har svårt att vandra samma väg, någon av dem måste ge vika. När den gemensamma vägen delar sig måste den ena gå sin egen väg. De kan gå jämsides, men inte tillsammans.
Vi väljer kanske de vägar vi vill gå men inte dem vi möter för det avgör ödet. Samma öde som sammanför och som skiljer.
Får jag inte gå med dig, förlorar livet sin mening. Det kanske går att gå vidare utan dig, men det kommer att kännas i själen. För du är den som bär mig när jag inte orkar själv. Valet får inte bli att jag måste välja mellan vänskap och kärlek.
Samtidigt förbannar jag känslorna, varför bestämmer någon att vi i livet alltid måste välja det ena eller det andra. Varför kan jag inte få behålla både det ena och det andra?
Jag söker ett svar på en fråga och är samtidigt rädd för svaret. Kanske vill du inte ha både det ena och det andra. Ha kvar din trygghet och samtidigt ha mig med på resan.
Orden blev för mig som en livboj till en som håller på att sjunka i djupet av sitt eget mörker. Det du sa kom i rätt ögonblick.
Vänskap och kärlek har svårt att vandra samma väg, någon av dem måste ge vika. När den gemensamma vägen delar sig måste den ena gå sin egen väg. De kan gå jämsides, men inte tillsammans.
Vi väljer kanske de vägar vi vill gå men inte dem vi möter för det avgör ödet. Samma öde som sammanför och som skiljer.
Får jag inte gå med dig, förlorar livet sin mening. Det kanske går att gå vidare utan dig, men det kommer att kännas i själen. För du är den som bär mig när jag inte orkar själv. Valet får inte bli att jag måste välja mellan vänskap och kärlek.
Samtidigt förbannar jag känslorna, varför bestämmer någon att vi i livet alltid måste välja det ena eller det andra. Varför kan jag inte få behålla både det ena och det andra?
Jag söker ett svar på en fråga och är samtidigt rädd för svaret. Kanske vill du inte ha både det ena och det andra. Ha kvar din trygghet och samtidigt ha mig med på resan.
Kommentarer:
Trackback