diktfabrikenmannheim

Kärlekens vägar

Kärlekens vägar är outgrundliga

slingrande

genom dalgångar

och över ängar.

Ibland går kärlekens vägar

förbi havet

med en stilla bris

som smeker kinden.

Vad skönt att ha någon

att gå tillsammans med

på dessa outgrundliga vägar.

Rymt från livet

En själ som berövats allt

blir tomt som ett äggskal

och lika bräckligt.

Livet fortsätter

fast i ett annat tillstånd.

Kroppen rör sig

som en kropp ska.

En människa

som har rymt från livet.

på flykt från verkligheten.

Gömmer sig

döljer sig för världen.

Ensam inne i hjärnas gömslen

i den tomma själen.

tömd på allt.

Men hjärtat slår och ögonen ser,

men vad han ser

är höljt i dunkel.

Det är den lilla människans

egna lilla hemlighet.

Väg av blommor

Blommor på min väg

jag vandrar,

färggranna och söta

Det är alla flickor jag ser

i sina lätta sommarkläder.

Men den mest färgsprakande

den mest vackraste  av blommor

är den som finns hemma.

Hon som upplyser min dag

med sin skönhet

hennes doft som får mig att drömma.

Hela hennes väsen

ger mig trygghet.

I vardagens alla möten

och skeenden

ger hon mig tröst.

Den kärlek jag känner

till henne

har inga gränser

eller hinder

på vår vandring

genom livet.

Fibromyalgi  ett gissel

När livet ständigt värker

ingen vet något

och ingen bryr sig.

Ständigt gå med värk

någonstans i kroppen,

är ett lidande ingen förstår!

Inte kunna göra någonting

av det man tidigare gjort.

Andra tror man inbillar sig

att man är arbetsskygg

Jag dör inte i förtid

av fibromyalgi,

det förkortare inte livet.

Men det är ändå

mitt öde att bära.

Ingen tror att jag

har ont

och ingen förstår.

Den dag en läkare sa,

Men jag tror dig!

Var en dag av lycka

värken var kvar,

men själen var glad.




Vår Susanne

Det var inte lätt att följa i dina fotspår

för du gick dina egna vägar

med egna idéer

inte alltid så väl övertänkta.

Men du var tvungen att gå dit

du hade valt att gå

och ingen kunde hindra dig.

Du var ingen kändis från tabloidernas löpsedlar

eller någon speciell annat än för oss som kände dig.

Vi hade kanske ingen daglig kontakt

men vi tänkte på dig.

Ibland var avståndet mellan dig och oss

inte så långt

men ändå inte så att vi kunde nå dig.

Någon gång for du långt bort

dit din kärlek förde dig.

Det var inte lätt att följa i dina fotspår

för du levde så fort

som om ingen morgondag skulle komma.

Ibland kände du dig tvingad till vissa saker

för andra hade lätt att påverka dig.

Du tänkte kanske inte alltid över situationen

men du kände dig tvingad.

Om du bara någon gång hade stannat upp

skulle du märkt att det var många av oss

som älskade dig och ville dig väl.

I de stunderna då du rusade iväg

och vi hade hunnit ifatt dig

så skulle vi ha kramat om dig och förklarat

hur mycket vi älskade dig

och hur mycket du betydde för oss.

En förmiddag kom då telefonsamtalet som vi

ibland hade fruktat för

en telefonsignal som snabbt väckte oss

ur vår slummer.

Någon berättade att de hade funnit dig

i din lägenhet naken och utlämnad.

Den snabbaste av alla, döden, hade hunnit i fatt dig

och vi började fundera på vad du tänkte på

denna sista stund av ditt liv.

Ingen av oss tror att du själv hade valt tillfället

utan det var bara det som hände.

Du hade blivit utvald till något annat

på en annan plats, i en annan tid.

Du var ingen kändis från film eller tv

ingen kanske ansåg dig så betydelsefull.

Men för oss som brydde sig

och som älskade dig,

för oss var du vår Susanne.

Fri

Fri som vinden

askan flyger

det förgängliga stoftet

av mig.

En gång själen

instängd i en kropp

nu får flyga fritt.

Jag kom en gång

från evigheten

nu får jag återvända dit.

Minnet av mig

får andra minnas.

Jag kom

och jag var

mitt liv.

Döden kom och tog livet

vinden min förgänglighet.

Så faller askan ner i sanden

och en ryttare i full galopp

genom ökensanden

sprider stoftet.

Så är det borta

det som en gång

var jag.

Förlåt en gammal gentleman
 

Förlåt en gammal gentleman

som tror att han är en Don Juan

eller Casanova.

I stället för en fattig riddare

som förlorat sin rustning.

Förlåt en som glömt

sin code of chivalry,

Förlåt en drömmare

som lever i sin slutna värld.

Och drömmer om tider

som varit.

Förlåt en som älskar dig

som vet

att kärlek aldrig kan vara fel,

men som bästa ska hållas

i drömmens värld.

Förlåt en som glömt

vart gränserna går

mellan att tala ut sin kärlek

och att älska i tystnad.

Bara en tröst
 

Jag gråter men ingen ser

mina tårar

för jag gråter i skyddade rum.

Så ingen ser

för min sorg är min.

Vill inte att någon ska trösta mig

jag vill ha min sorg i fred.

Men det finns alltid en

som jag inte kan hålla utanför

mina skyddade rum.

För Hans tröst går genom allt

som vi kan sätta upp som skydd.

Hans vilja sker

och till det sätter jag min tröst.

Allt är tro

Humanisterna säger att Gud inte finns

för att tron på Gud inte kan bevisas.

Men hur kan humanismen bevisa

att humanismen fungerar

såsom världen ser ut.

Tror Gud förstår

När jag ber till Gud har jag lärt mig att inte be för egen del

men jag hoppas att Gud har förståelse när jag ber att få leva så länge

att jag kan hjälpa mitt barn som har det svårt.

När barnet har en bekräftat diagnos som innebär att han inte förstår världen

som vi andra gör, eller tror oss förstå.

Så jag tror att Gud förstår
när jag ber att få leva så länge
att jag vet att mitt barn klarar sig s
å gott det går. Med Guds kraft!

Ske Guds vilja

Kärleken outgrundlig

När kärleken kommer över en

tar man emot något vackert.

Förälskad i en annan människa

samtidigt vara kär i en

som du redan delar livet med.

Men bli inte rädd

låt inte den nya förälskelsen

förstöra den du redan känner.

Det är inte farligt

är inte fel

att känna kärlek till fler än en,

en kärlek tar inte bort en annan.

Kärleken är ljuvlig

känslan är obeskrivbar.

Man behöver inte leva med

den andra kärleken

utan vara lycklig för den.

Himlens tårar

Himlens alla tårar

faller ner över oss alla

någon gång kommer sorgen

och saknaden

till oss.

Men vad vore livet

utan sorgen.

Men också hoppet

att efter allt ont

kommer något gott.

Vi ser det inte

när det händer,

men vi förstår det

när våra dagar är räknade .

Varför räcker inte våra dagar till

för allt vi vill uppleva.

Vad är livet

om vi inte alla

får känna av himlens tårar

som faller ner

Hjärta som vill brista

Av sorg mitt hjärta vill brista

för den som lämnade mig.

Bort från vår mörka värld

på vägen från livet

till ett ljusare tillstånd.

Men saknaden efter henne

som inte längre ville vara med.

Att dela det vi en gång hade

en kärlek

som fick våra hjärtan slå lite extra.

Trösten för mig

är att hon slipper

det som plågade henne.

Det som hon höll tyst med.

för att inte såra mig.

Nu önskade jag att hon

anförtrott sig om det

som var hennes plåga.

Sorg är en del av livet

hjärtan som brister

när döden gör skillnad

för den som går från livet

och den som blir kvar.

Man frågar sig varför

just den och den ska behöva gå

och den och den bli kvar.

Men ingen kommer någonsin

att förstå livet

och dess olika skiften.

Av sorg mitt hjärta vill brista

för den som lämnade mig.

Att varför just jag

skulle bli kvar

En blommas liv

En blomma vaknar upp

av vårens första strålar.

En blomknopp som öppnar sig

för ett liv en sommar.

De som ser blomman

skiner upp

och kan le mot varandra.

Men mot sommarens slut

föll den sakta ihop.

Nickade mot jorden

och sa adjö.

Böjde sig mot marken

som den en morgon

vaknade upp ur.

Så blev den en del av jorden

som gav sitt liv

för att en ny blomma

ska komma upp nästa vår.

Men naturen har förlorat

en blomma den aldrig

mer får se igen.

Nationaldagen

Sveriges fana

gul och blå

med stänk av blod

en dag för länge sedan.

Ibland blir den skändad

av hat och avund.

Sveriges fana

gul och blå

vajande i den fria vinden

välkomnande både flykting

och en vandringsman.

Sveriges fana

gul och blå

för många en dröm

och för andra en självklarhet.

Sveriges fana

gul och blå

som står för friheten

och en välkomnande famn.

Bara en dröm

Jag längtar till ett land

jag längtar till ett land

som inte finns.

Där ingen är kung

inte heller finns ett folk.

Ett land där ingen är träl

inte heller herre.

Fattig eller rik

finns inte.

Jag längtar till ett land.

där tystnaden

och ensamheten råder

Men landet finns inte

och som världen ser ut

förblir det en dröm,

Ett ouppnåeligt mål.

en dröm och en längtan

Fråga utan svar

Jag vill ha svar på en fråga

och kan höra svaret

i vinden som rör sig

i trädens lövverk.

Jag hör svaret viskas

bland människorna jag möter

i gatans vimmel

men svaret försvinner

som om frågan aldrig ställts

Jag rör mig i gränslandet

mellan vetande och ickevetande

Går från den ena stunden till den andra

utan att få veta svaret.

Varför ställa en fråga

när ingen vill ge mig svaret.

Alla andra vet vad jag aldrig får veta

och ändå var det min fråga

Susanne som vi minns

Hon kom och var en stund

lyckan blev inte långvarig

hon hade bråttom

men den tid hon hade kvar

var att göra andra lyckliga

Utan tanke på sin egen lycka

kom hon och var hos oss.

Det hon hade i sin själ

i sitt hjärta

ville hon ge till andra

inte åt sig själv.

Innan vi förstod vem hon var

så var hon borta.

En ängel som kom

och försvann segrande.

Evighetens kärlek                ^

En kyss genom luften

men finner inga läppar

att förena sig med

mellan två som älskar så.

Varför min älskling

vill du inte ha mina kyssar,

min kärlek.

Jag älskar dig

ändå väder du mig ryggen.

Är inte vår kärlek

mer värd än allt annat i världen.

När vi möttes var som om

världen stannade för ett ögonblick.

När jag ser dig idag

är det som om detta ögonblick

fortfarande existerar.

Jag är i tron att vår kärlek

ännu förenar oss.

En kyss sätter inte fängsel

på friheten är även gemenskap.

Världen som den ser ut

förtjänar en kyss eller två

Kärleken jag en gång upplevde

är en kärlek jag känner

i den evighet

som vi båda existerar i.

En evighet

som vi alla är en del av.

Skulle du fly undan

dina känslor

finns jag alltid på en plats

där du kan nå mig.

Osammanhängande *
 

Bara början och slutet hör ihop.

Vad som är där emellan har mindre betydelse.
 

Evigheten varar bara en sekund

bara en frekvens i rymden

i ett ännu större universum.

Är inte evigheten längre än så

hur långt är då våra liv?

Vi bygger våra liv

på erfarenheter

av tidigare upplevelser.

Men ska jag leva så

eller ska jag söka nya vägar.

Vi vet inte om vi blev levande

av egen fri vilja

eller var det påtvingat?

Hur som helst

här är vi nu.

Är våra liv så korta

att det knappt märks

i ett universum som är större

än vad våra tankar rymmer.

Är vi bara fragment

av något större

än vad vi själva är.

Ensamheten

Ensam i världen

går omkring i egna tankar.

med ingen som ger tröst.

Har ensamheten varit många år

eller var det bara sedan igår.

Vad är det jag inte minns

eller inte kommer ihåg?

Var jag ensam

eller är det något

som inte längre existerar.

Sviker minnet

eller är det en hjälp

att glömma obehagliga saker.

Kommer fram till en väg

som tar slut

och fortsätter på andra sidan.

Ska jag försöka hitta ett sätt

att ta mig dit.

Eller ska jag gå tillbaka

på vägen jag kom.

Svårt att göra ett val

när minnet inte längre

är med.

Nattens drömmar

I nattens mörker

i drömmarnas värld

lösgör sig livets mysterium.

Livets tidigaste möten kommer

åter till mötes.

Allt som varit dött

kommer åter till liv.

I drömmarnas värld

kan jag återuppleva

min barndomstid.

De som lämnade mig

med sorg i mitt hjärta

återkommer som om dem aldrig

varit borta.

O så härligt att somna

och möta det som göms

i nattens mörker

i drömmarnas värld.

Min vandring

Ibland kan livet

skrämma mer än döden.

När tankarna bränner

hål i själen.

Jag går med livet

och vandrar med döden.

Tar ut stegen för att hinna med

i mitt eget begravningståg.

Rörelser i livet

ger tankar mitt i levandet.

Döden är inte skrämmande

men livet kan vara det.

Gud är inte elak

men människan är det.

Gå med döden

är att gå med livet.

Stora och små konstnärer

Ingemar Bergman i sitt testamente

bestämt att hans hus på Gotland

ska säljas på auktionsfirman Christies?

Han tror att han är stor

även i döden,

ett bra sätt att bli ihågkommen

Visst var Ingeman Bergman stor

och en erkänd regissör.

Men någon gång måste vi alla

gå vidare.

När kraften och orken

inte längre räcker till.

Hur stor vi än är

får vi inte vara med

hur länge som helst.

En representant för konsten

får inte leva för evigt.

För nytt måste hela tiden

komma fram.

Bakom dörren väntar

många älskare av konsten.

För konsten måste alltid

vara konstant.

Utan tro och hopp

Oro kantar livets stig

och jag går förvirrad fram.

Många väljer då annan väg

ut ur helvetet,

som lämnar förkrossad sorg

efter sig.

Många är utan hopp

och utan tro.

Men det måste finnas

annan utväg

som väcker förtröstan

att allt ska bli bättre.

Tron på psykofarmaka

ger ingen tröst

bara ett förrädiskt lugn.

Där anhöriga tycker

att allt har blivit bra.

Men ser inte oron

och förvirringen

bakom den lugna fasaden.

Bort över havet

Du for bort över havet

jag såg dig försvinna bort

avståndet blev längre och längre.

Jag saknar dig redan

och längtan efter dig

blir svårare och svårare.

Till slut kunde jag inte följa dig

med blicken

du försvann där himmel och hav

blir till ett.

När jag inte längre

kan se dig

faller tårarna nedför min kind.

Så hör jag en båt som tutar

det är nästa färja till Djurgården

och Skansen.

Jag hann inte med den förra

men det gjorde du.

Kärlek och trohet

Ensamhetens plåga

går ihop med brustna hjärtan.

Kärleken slog ner som en blixt

från en klar himmel.

Vi lovade varandra

evig, kärlek, evig trohet.

en gång

i den stora ekens skugga.

Vi vandrade sedan vägen fram

tillsammans i vått och torrt.

Men lika snabbt kom något emellan

som ingen av oss trott på.

Vi gick trolovade

in under kyrkans trygga valv

och växlade vår ringar.

Trodde att det skulle vara

för evigt.

Så kom det,

som ingen av oss tänkt på.

Sjukdom och lidande

plågor bortom rim och reson.

Så en dag kom hemresan

för dig som jag hållit

så kär.

Mitt hjärta brast

när jag ensam stod kvar

där på sjukhustrappan.

Min tröst var när jag mot himlen

höjde min blick

och förstod att du var hemma nu

där inga plågor finns.

Mitt land

Det finns ett land långt borta

dit mina drömmar alltid fört mig

det är kanske inte himmelriket på jorden

men det har varit ett land jag älskat

på avstånd.

Jag har aldrig varit där

och kanske aldrig kommer,

men det finns i mitt hjärta.

Kan inte vara medborgare i landet

annat än i själ och hjärta.

Ibland kan jag tycka att jag

är mer för landet

än dess egna medborgare.

Kommer jag aldrig dit

kan ni när jag dör

kremera det som inte längre

är jag utan blott stoft.

Att sprida det i landet

dit jag aldrig kom.

Låta askan sakta dala ner

över en av deras öknar

med sina sandstoder höga

som katedraler nästan upp i skyn.

Där jag får vara nära

själva grundmeningen med landet.

som jag alltid har älskat i min ensamhet

Drömmar som aldrig blivit sanna

annat än när min aska

blandas med den jorden

där så många av min ungdoms hjältar

ridit fram.

En lampa för förlorad själ

Jag lämnar en lampa brinnande

för en själ

som gått förlorad.

För någon som gick

en annan väg,

förlorad i sig själv.

Jag lämnar en lampa brinnande

ifall den kan hitta hem

någon gång.

Man får aldrig sluta

att hoppas.

Gör man det

är man förlorad själv.  



Jag är inte med
 

Dagen gryr

och morgonens ansikte skiner upp.

Yrvaket vaknar en del

sträcker på sig,

gör sig färdiga för dagens värv.

Några drar sig lite längre

njutande av morgonens glans.

Men ingen sol

utan några fläckar.

För några är morgonens ljusa väckning

något annat.

Ett mörker som står i vägen för ljuset

ett uppstigande från nattens mara,

ingen ny dag för dem som lider.

Jag får inte vara med

jag är utanför.

Jag är inte med!

Inte jag
 

Hur många är inte i den här situationen?
Vem bär ansvaret att det är så.
Är det samhället eller är det medmänniskorna!
 

Jag hade ett psyke som var mitt,

men nu har jag ett annat.

Förr var jag, jag,

nu är jag någon annan.

Förr hade jag en själ

nu tillhör den en annan.

Någon hade sagt att jag

inte var mig själv,

hade för många idéer och ritualer

Så ska jag vara den som

andra vill att jag ska vara

eller den som jag själv vill.

Varför kan inte världen vara

som jag ser den.

Vilken annan kan säga

hur jag ska vara.

Jag är ju också född människa

med samma önskningar

som alla andra.

Varför passar inte jag

in i den normala normen?

Två tabletter på morgonen

och en till lunch.

Jag hade ett psyke som var mitt,

men nu har jag ett annat.

Förr var jag, jag,

nu är jag inte det längre.

Avsked och längtan

I avståndet finns längtan

i avskedet innan avståndet sträcks ut

finns en utdragen process.

En kram och en kyss

sedan bara avstånd

mellan två kärlekar.

De ska ses igen

men innan dess den starka längtan

Denna plågsamma längtan

som ibland kan skära som knivar

genom själen.

Det finns en tragik i alla avsked

en sorg

men samtidigt göms något i hjärtat

en salig lycka

Tankarna svindlar i ett hav

av sorg, av glädje.

Långt borta finns en strand

dit längtan når.

Där såren läks

och kärleken flödar.

Samtidigt finns vi där

som vi finns i avskedets sista famn

i avskedets sista kyss.

Döm inte

På ytan helt klar

blicken stark

och sinnet fullt av skratt.

Men innanför

i djupet av hjärnans

innersta krets

är livet helt annorlunda.

Själen fylls av gråt

tårar som fyller ett helt hav.

Ett hav lika stort som evigheten

inne i den mänskliga hjärnan.

Allt är inte som det ser ut

innanför skalet,

Döm inta efter utseendet

en som ser lycklig ut

kan vara den som är olyckligaste.

Drömbilden

Vad är det som lyser upp i mörkret

om natten?

Det är den skönaste bild av dig

jag någonsin sett.

En bild som ger tröst

och kärlek

när nattens demoner

smyger omkring i skuggorna.

När jag ser dig

kan jag tryggt sluta min ögon

och vandra in i en värld

av underbara drömmar.

Där jag tryggt får vara

med dig för vilken

mina heta känslor brinner.

Steget är inte långt

En bön han ber

med öppen hand.

Han ber dig inte om en allmosa

utan en slant av hjärtat ditt.

Det är inte mycket han begär

utan blir nöjd

med en slant eller två.

Ett härbärge för natten

kostar  kronor

hos Stadsmissonen.

Ber han länge nog

kanske han får tillräckligt

till en säng i en sovsal

med tio, tjugo män eller fler.

Du kanske kommer hem

och välkomnas av en varm famn

medan han får trösta sig med

lite varm soppa och en brödbit.

Det är inte långt

mellan rikedom och lyx

och en plats i ett gathörn.

En dag det kommer

då du kanske står där själv

när livet ditt har gått snett

Tjej med påmålade läppar

Ja så skröplig hon ser ut där hon står

och försöker sälja ett nummer

av Situation Stockholm.

Livet har inte speciellt

farit varligt fram med henne.

Hennes röda läppar

av ett billigt läppstift

kan inte dölja ett hårt liv.

Hon är arg

på det samhället

som är så omänskligt.

Det fanns en tid

då hon hade det bra.

Lämnade det land där hon var född

för att söka lyckan

i ett främmande land.

Men ett hårt liv har gjort att

hennes ansikte gör henne äldre än hon är.

Hon försöker kanske dölja åratal

av misshandel

av någon hon en gång höll så kär.

Många jäktar förbi henne

andra ökar på stegen för att slippa se.

Det är vanliga människor och andra är politiker

som i TV talar om solidaritet.

Men blundar på gatan

för en trött tjej med påmålade läppar.

Den tidningen du köper av henne

kan ge henne en stunds vila hos Frälsningsarmén

eller Stadsmissionen.

Några minuter av din tid tillsammans med henne

där på gatan,

kanske är ett av få tillfällen av mänsklig kontakt.

Jag ger av det jag har och kanske lite till

och får en kram som tack.

När jag går därifrån

så skäms jag för dem som jag röstade på.

Din hemlösa vän

Du möter hans trötta blick

där i gatans vimmel

när du jäktar fram

för att vinna någon minut.

Och ändå hinner bussen

köra iväg.

Stanna därför upp

och gå några steg tillbaka.

Honom som du såg

när du jäktade förbi

kanske är den bror

som du länges sökt.

Eller en gammal vän

som du övergav

när din kärlek du fann.

Se på honom där han står

med blicken blek

men ändå full av tro.

Men med söndriga tänder

och slitna kläder.

Med handen utsträckt

likt en bön du i kyrkan ber.

Men kanske möter du Gud

inte inom svala kyrkomurar

utan i en hemlös vän

där i gatans vimmel

Nådens år

Det var i nådens år

det var i nödens år.

Många dog

döden tog ingen hänsyn

till rik eller fattig.

De rika försökte skydda sig

bakom höga murar.

Men när en gång döden vandrar

bland rika och fattiga

tar han ingen hänsyn till

vem du är.

Det var verkligen ett nödens år

i nådens år.

Ensam kärlek

Min kärlek till dig

känns som ett tryck över bröstet

blodet bränner i ådrorna

och jag snurrar runt

som i en karusell.

Ingen kan fly

från en sådan kärlek.

Men tydligen blev det för mycket

så att du måste avstå

från vidare bekantskap.

Valet var inte mitt

men drabbade mig

som ett slag full av kraft.

Kan det inte finnas

ett överlevnadsset

som kan förhindra

att kärleken blir en ensam

företeelse.

En monolog

full av ord

om ett liv fullt av kärlek.

Kärleken bågnar

under tycket av nödvändigheten

av en gemenskap

men tyvärr blev den ensidig.

Ännu känns trycket över bröstet

fortfarande bränner det

i ådrorna

Jag befinner mig fortfarande

som i en karusell.

På ett nöjesfällt

långt borta

i en avkrok av världen.

Där min kärlek dog

i en oändlig smärta.

Kärlekens tårar

fyller ett helt hav

där jag får segla ut

i ensam farkost.

Tavla med rörligt motiv

Alla stod en och en

helt tysta.

Det gick inte att se någon skillnad

på man eller kvinna

alla stod i samma klädnad.

Så öppnades sig en vägg

och ett ljus strålade emot dem

Den vackraste vy som någon

någonsin tidigare hade sett

framträdde framför dem.

Som en på en given signal

började alla röra sig fram

mot ljuset.

En och en försvann ut

i det som såg ut att vara en tavla

med rörligt motiv.

Där ute i ljuset stod många

och väntade.

De som fått reda på

att nu skulle nya komma

och det var många som kände igen

de nytillkomna.

Är det så att dö

och vaknade upp

till en ny tillvaro.

Är det så det kommer att bli

vill jag gärna gå

när det är min tur.

Till min käresta

Min käraste du är

min vän i alla väder.

Du smeker mitt hår

när jag går in i sömnens rike.

Jag känner din värme

inte bara när vi ligger

nära i sängen.

Känner din värme

även om avståndet

tänjs ut mellan oss.

Varje morgon säger du,

är du vaken?

Och jag får möta varje dag

i din närhet.

En närhet och en kärlek

som överlever  allt

och räcker för evigt

och där bortom.

Du är min käraste

i alla väder

och i alla skiften i livet.

Drömmarnas brud

Vad jag ser

och vad du döljer

däremellan existerar fantasin.

Har många år beundrat dig

ibland på avstånd

ibland helt nära

men ändå inte riktigt nära.

När du är i min famn

kan jag känna konturerna

av det ljuvligs

som är du helt naken.

Några gånger har du

svepet förbi

som du var skapad.

Och mina drömmar

blev besannade

för att i nästa ögonblick

vara minnen för ögat.

Du är den du är

men inte för mig.

Men i drömmarna

dansar du och jag ensamma

på en strand i månens sken.

Älskande i evighetens

oändliga universum.

Smärta

Helt utan förvarning

ett smärtsamt tillstånd

och stor oro.

En smärta

ett hugg i hjärtat

som ett krossat sår.

blodet pulserande.

Kroppen i försvarsställning

alla muskler blir spända,

nerverna på helspänn.

Blicken fastnar på en punkt

långt bort i fjärran.

Som att se in i evigheten

sökande ett svar på smärtan,

lindring för själen.

Så plötsligt kommer lugnet

allt förändras.

Såret i hjärtat

som nyss brann som en eld

är läkt som av ett mirakel.

Kroppen återgår

i avslappnat tillstånd.

Nerverna återgår till sitt arbete

som nerverna ska.

Vad var det som blicken

hade varit fästat.

Vad fann den

långt borta i evighetens djup?

Hon som kom

Jag vandrade i mörker

med dystert sinne

Allt som var mörkt och ödsligt

önskade jag skulle bli till ljus.

För i mörker gömmer sig kärleken

och blir något befläckat och syndigt

men i ljuset visar den sig.

Den kärlek som Jesus predikade

att människan skulle lära sig

vara det som överlever allt.

Medan jag drömde skingrades mörkret

och jag såg upp mot en ljusgestalt

den som kom till min räddning

och tog bort all min ångest.

Det vara Madonnan,

Maria Jesus moder.

Den evigt vandrande modern

från evighet till evighet.

Så länge som det finns liv

så länge finns hon

Madonnan, Jesus moder.

Går hand i hand

Lycka och ångest

går hand i hand.

Varför ska jag vara så lycklig

när många andra är olyckliga

och då kommer ångesten.

Vad har jag gjort för att förtjäna

en sådan lycka.

Jag var så glad och lycklig

när jag gick ut i solskenet

att möta dag som föddes ur mörk natt.

Tänkte på henne som gjorde mitt sorgsna ansikte

att spricka upp i sådan glädje.

vändes min ångest till lycka.

Men mitt i lyckan kom plötsligt

ångestens mörka mask att falla över mig.

Människor jag mötte förvandlades

till svarta ilskor som angrepp mig

som om dem ville slita mig i stycken.

Jag försökte tvinga mig till att

framkalla hennes ansikte framför mig.

Hela min kropp skakade

varje nerv i min kropp var i oro

Jag krystade så att musklerna krampade

det måste ha skrämt de små djävlarna.

För allt som varit mörkt

skingrades av ett ljus,

av en madonnaliknande kvinna!

Hon som kom till min räddning

tog bort allt som varit ångest,

det var du!

Min barnatro

Mellan himmel och jord

eller mellan himmel och helvete.

Visst skrämmer vissa predikanter

oss med helvetet

till alla som inte tror som de.

Men har jag bara min barnatro

och tio guds budord

så behöver jag inget annat.

Himmelen är dit vi kommer

och helvetet är det

som vi själva gör.

Jesus verkar bland oss

samtidigt som han sitter

på den himmelska tronen

bredvid sin fader

och våran skapare.

Jag har kvar min barnatro

och som leder mig dit

som den himmelska makten

vill att jag ska gå.

Är jag egoistisk

Livet har den betydelse

som jag själv väljer

ingen kan säga

att det inte är min väg.

Vi alla väljer

den väg vi vill gå.

Lyckas det

så är det min lycka,

går det åt helvete

är det jag som blir bränd.

Några blir påverkade

av mina beslut.

Men då har det kanske valt

sin väg

och olyckligtvis

så korsade den min.

Allt är nära *

Himlavalvet är nära

så långt borta

är inte den andra sidan.

Bredvid oss går andra

som länge sedan

gick på samma jord.

Med samma tankar

och samma värderingar.

Levde sina liv

under stora umbäranden

en del under

mer behagliga förhållanden.

Men alla med samma början

och samma slut.

Himlavalvet är nära

se bara uppåt

och skåda det som väntar.

Men var inte rädd

för på andra sidan

väntar han som sa;

Var inte rädd!

Sträck ut din hand

för evigheten är inte längre bort

än att du kan nå den.

Världen utanför vår jord

i den oändliga universum

är inte större

än att du kan hålla

den i din öppna hand.

De oskyddades natt

Månen lyser över

det sovande folkets natt,

men inte alla sover.

Det finns många

för vilka nattens mörker

ger skydd för onda krafter.

De är de oskyldiga

som förföljs

för andras gärningar.

Hustrun som misshandlas

och förföljs.

Barnet som utsatts

för sexuellt lidande.

Natten är inte bara

för de som sover gott.

Den utgör även skydd

för de som skräms till tystnad

Som inte vågar möta solen

som lyser

över oss andra.

De är skymningen

och nattens folk

med en enda chans

till ett liv.

Men en dag ska komma

då solen ska lysa över alla.

Då ingen behöver gömma sig

om natten.

En dag i tiden då jag fick vara med, mitt liv endast en sekund av evigheten. Jag fick vara en del i ett stort sammanhang. Många dog den här dagen runt om i världen. En del var äldre människor vars tid var kommen. Men en stor del av dem som dog, var barn, som möte sitt öde alldeles för tidigt. Helt oskyldiga offer för en värld och en tidsålder skapad av en vuxen värld som borde ha vetat bättre än att ha skapat det som låter ett barn att dö. Allt för vårt själviska leverne.

Vi vill ha allt mer utan tanke på att just det som vi tror att vi måste ha, kan ha tillverkats av barnarbetare i ett u-land som vi tror att vi har hjälpt genom att köpa deras varor. Samtidigt som någon rik och kan festa på Rivieran eller någon annan lyxigt paradis.

Är det en sådan världen som vi vill lämna över till våra barn och barnbarn. Som vi stolt kan säga, se vad vi har gjort. Är det samma värld som vill fördöma och be om ursäkt för nazismens och kommunismens offer. Men samtidigt blunda för kapitalismens!

Det är kanske inte något fel med kapitalismen, men den borde innefatta mer av empati, rättvisa, solidaritet och demokrati.
Vem är då jag? Med vilken rätt har jag att njuta av frihet att konsumera på bekostnad av andra människor lidande.

Det var en gång en liten man, ja så liten var han inte, men han kände sig så. Andra uppfattade honom inte som han själv gjorde. Det fanns trots allt en tröst, en ljusglimt i hans liv. Det var hon som han en gång mött och som skulle komma att betyda allt för honom. Som såg honom för vad han var så utan henne var han förlorad.

En dag sa han det han gått och tänkt på länge, att han älskade henne. De hade känt varandra länge men han kunde inte hålla det för sig själv längre. De hade talat om det var möjligt att älska två personer samtidigt? De kom överens om att det kunde man men på olika sätt.

Det sägs att kärleken är blind och att förälskade kan säga och göra sådant som andra inte kan, så förblindade kan den som är förälskad bli. Det var vad som hände den stackars lille mannen.

Skulle han nu förlora henne bara för att han hade sagt det till henne? Det fick inte ske för vart skulle han då ta vägen? Vem skulle han då vända sig till, vem skulle vara hans vän? Han ångrade att han hade sagt det, varför kunde han inte bara ha låtit det vara som det var? Så att de kunde fortsatt vara vänner!

Han blev rädd att han sagt för mycket när han hade avslöjat vad han kände. Trodde han verkligen att bara för att han älskade henne så var hans kärlek besvarad. Förstod han inte att hon tyckte om honom som en vän. Varför förstöra det med att säga att han älskade henne? Han sa ju rakt ut att han ville att hon skulle lämna sin trygghet för att ge sig ut på en osäker färd med honom.

Men nu var det sagt så det var bara vänta på vad hon skulle svara. Skulle hon kanske till och med ta avstånd från honom? Han insåg nog att allt var förlorat, han kände sig plötsligt vara ännu mindre än han egentligen var.

Varför denna känsla av att vara liten, för om han såg sig själv som liten var det inte säkert att andra gjorde det. För henne som han trodde att han gjort bort sig inför såg inte honom som liten, hon behandlade honom som vilket människa som helst.

Så kom hon mot honom för första gången sedan han avslöjat sina känslor för henne. Nu var ödets timme slagen nu ville han verkligen göra sig liten, så liten att hon skulle gå förbi utan att se honom.

Men hon såg honom och då förstod han att han kunde resa sig och stå rak i hela sin längd. Lika lång som John Wayne.

Själv kan man känna sig på ett sätt och se på sig själv med kritiska ögon. Men andra måste få se oss som de tycker att vi är.

Så går jag genom livet

utan mål och mening,

på oändliga vägar utan slut.                                   

Jag föddes till världens som

så många före mig.

Men irrar bara omkring

som vore jag lite tokig

fast jag har mitt förstånd.

Så är det väl här i livet

för många,

som liksom jag

inget vet om livet.

Varför födds vi inte

med all vetskap

som funnits i världar som flytt.

Men vad är jag för en

att förebrå Gud!

Han har ju bara

skapat sin avbild

men att vi själva måste söka

meningen med livet.

Hur vi ska få kunskap och makt

lära oss empati

och ta vara på oss själva.

Så görs världen om

gång efter gång,

av andra dårar.

Akademiker och politiker,

var och en sin egen diktator

för sin egen sak.

Går mänskligheten framåt

eller bakåt?

Nej den går nog bara

hit och dit.

Precis som jag

på min vandring.

När höstens vindar smeker grånad kind och livet flytt med många år. Då allt hopp är ute och alla förväntningar jag hade i ungdomens vår har förmörkats med årens flykt. Kommer tankarna på allt det jag inte hann med. Man upptäcker att livet bara varit en lång kamp eller en lång startsträcka för att nå ett mål som jag inte ens i början visste vad det var. Som jag efter ett långt liv inte har kommit fram till.

Livet är en del av en större mening som jag går genom med den stora frågan vad som är livets mening?

Jag har kommit till insikt att jag egentligen inte levt och tagit vara på de möjligheter som finns eller sökt efter dem tillräckligt. Men alla har inte kraften eller ens möjligheten att göra något av sina liv. Men hur livet än är för var och en så har kanske meningen varit, att det inte ska vara mer än så!

Det enda rättvisa i det hela, är att vi alla måste lämna världen efter oss när det är dags. Ingen kan hur rik den än är köpa sig mera tid. Det slutliga är oåterkalligt och det körs inga repriser. I alla fall är det inget som vi kommer ihåg, om det är så att det går att komma tillbaka.  Mitt liv är det enda som jag kan rå över, men inget jag gör kan ändå ändra på det beslut som tagits av den högre makten. Men jag kan säga att de beslut som jag gör är de beslut som tagits av den högre makten innan jag föddes. Således sammanfaller det som jag gör med mitt liv med det som Gud har förberett för mig.